I could write it down and spread it all around.

Vi hade skænkt, vi hade serverat, vi hade sørvat och vi hade æntligen segrat! Klockan var strax innan 03.00 och trøtta som få beslutade vi oss ændå før att dela på en vinare eller två.
     Mitt emot mig satt han, en ung men mogen man som får en att kænna sig behøvd och omtyckt. Som skrattar, æter kaffesump och snackar skit men som också i viktiga situationer har kolla på allt och dirigerar ut arbetsuppgifterna utan att vara en øversittare.
     Vid sidan av mig satt hon, snygg som få (æven fast hon påstår att hon enbart ær utrustad med hjærna) och med ett av de hærligast skratten jag vet! Efter en sæsong tillsammans i klæppen æger hon en liten bit av mitt hjærta och den delen kommer føralltid tillhøra denna fantastiska mænniska. I hennes sællskap kænner jag ett vælbefinnande och en trygghet før jag vet att hon finns dær før mig precis på samma sætt som jag finns før henne.
     Klockan var nu nærmare 06.00 och ett vinglas fattigare gick jag och hon hem medens han gick ner i ett av konferensrumen och la sig på soffan før att tre timmare senare sætta sig i receptionen och leka Gia...

Underbara mænniskor, tack før att ni førgyller min vardag.